Posts Tagged ‘skepp’

Briggen TS Unicorn sjönk utanför Saint Lucia

29/05/2014

Briggen Unicorn sjönk i lördags utanför St. Lucia när hon var på väg till torrdocka i Saint Vincent. Det var en kort resa och St. Lucia Times skriver att skeppet började ta in vatten och sjönk på bara några minuter. Det var 10 personer i besättningen och alla fick överge fartyget väldigt snabbt och bli upplockade av kustbevakningen, ingen fick några direkta skador.

Briggen var 138 fot lång och byggdes i Finland under 1940-talet. Skeppet var bland annat med i tre av Pirates och the Carebean-filmerna som skeppet Henrietta. Hennes hemmahamn var Rodney Bay, St Lucia och där låg hon ofta förtöjd som bar och restaurang. Just nu planerar man inte att försöka plocka upp henne.

Om när hon sjönk.

Så här såg hon ut annars.

Annonser

Havet är hennes element.

02/05/2014

En artikel som seglade förbi på fejan idag!

Havet är hennes element

image

– Värsta chocken har lagt sig, nu måste vi titta framåt, säger en luttrad Marie-Louise Edholm, sedan Götheborgs Kina-expedition blivit inställd. I tretton år har hon varit aktiv i projektet. Först via en arbetsmarknadsåtgärd för arbetslösa.

Ostindiefararen Götheborg har haft ekonomiska problem förr. Men att kort före planlagd avsegling tvingas avblåsa Kina-expeditionen då utlovad sponsring uteblir – det skräckscenariet hade ingen räknat med.

När Marie-Louise Edholm halkade in i projektet januari 2001, hade hon precis övergett drömmen att bli sjökapten.

– Jag gick på sjöbefälsskolan i Kalmar men trivdes inte alls som ensam tjej bland 60 killar; kustjägare och andra macho-män. På praktiken hamnade jag på ett rorofartyg, som kändes mer som en fabrik än en båt. Ett år höll jag ut, sedan hoppade jag av utbildningen.

Men havet lockade fortfarande. Marie-Louise är född in i seglandet. Pappa Rolf Edholm har varit besättning på det genuina segelfartyget Sea Cloud som går i kryssningstrafik och har seglat skonerten Meta i filmen Utvandrarna.

– Inte så att han var skådis, men besättningen syntes ju och blev tillsagda att ta av klockorna och växa skägg, berättar Marie-Louise och tillägger att när hon föddes var det slut på de stora äventyren.

– Då tyckte mamma att han skulle hålla sig hemomkring, så han skaffade sig fiskebåt och blev yrkesfiskare.

Faderns kontakter bland segelfartygsentusiaster ledde Marie-Louise fram till ostindiefararen, där bygget kommit så långt att spanten var på plats.

Originalskeppet Götheborg som förliste i Göteborgs hamninlopp år 1745, hade utforskats av dykare 1984 och kopian började byggas 1995. Att faktiskt segla skeppet till Kina 20 år senare, den vilda idén var ännu inte kläckt vid Marie-Louises ankomst i projektet.

Arbetsförmedlingen övertygades om att yrket fartygsriggare var på uppgång, en arbetsmarknadsutbildning startades och Marie-Louise fick en av platserna.

– Redan andra veckan åkte jag med segelmakarna till Stockholm för att närstudera regalskeppet Wasas segel och få tips inför tillverkningen av master och rån.

Utbildningen övergick snart i en anställning och denna gång hamnade hon helt rätt med sin erfarenhet från Långedrags sjöscouter och Svenska kryssarklubbens seglarskola (SXK).

Nu tretton år senare är Marie-Louises titel bås, vilket innebär arbetsledare för underhållet ombord. Hon är dessutom delansvarig för riggen.

Under tiden har hon hunnit bilda familj och liksom fadern fått lite ”direktiv” hemifrån.

– Min man Peter och dotter Sarah godkänner att jag seglar med fem veckor om året.

Hade expedition Kina 2014 blivit av skulle det räckt till sista etappen.

År 2005 var hon med betydligt längre. Då dottern Sarah föddes kort före jungfrufärden till Kina fick Marie-Louise nöja sig med att vinka av skeppet från en följebåt. Men några månader senare var Peter pappaledig.

– Jag mönstrade på i Brasilien för att korsa Atlanten till Afrika. Då hade projektet för övrigt inga pengar men vi litade på att finansieringen skulle lösas på nåt sätt. I Sydafrika kom Peter och Sarah och hälsade på och vi bodde på hotell i fem dagar. Det var jätteroligt men hemskt att skiljas åt igen. Jag hade kunnat ta nästa flyg, så ledsen var jag.

Men det var bara att bita ihop inför nästa utmaning. Nu skulle de ner till den 40:e breddgraden, känt bland seglare som ”the roaring forties”, och där fånga de gynnsamma vindarna österut.

– På den breddgraden ligger ett pärlband med lågtryck, kallt och ruggigt är det, men det blir snabb segling. Vi höll upp till tio knop. Då kände man sig stolt, det är det här fartyget är byggt för. Och under de 42 dygn det tog fram till Australien, såg vi inte ett enda fartyg.

Marie-Louise Edholm hoppas på en snabb avfärd mot andra mål, nu när Kina skjuts på framtiden.

– Vi är klara för avsegling och om vi blir kvar i Göteborg måste vi rigga av igen. Ostindiefararen är byggd för att segla på de stora haven, hon mår inte alls bra av att bara ligga still i hamn.

Ut!

28/04/2014

Jag blir tokig på det fina vädret!! Jag vill bada men i havet är det alldeles för kallt! Jag vill jättegärna segla men skeppet ligger still. Jag känner mig som en champagneflaska, skakad men med korken på.. Resten av Göteborg ligger och solar längst kajerna och det märktes för vi hade inte mer än 15 besökare på piren.

Alla vill ut i det fina vädret!

image

Guidning

06/04/2014

Mina mål med dagen:
Ge 100 procent på guidningarna och verkligen njuta för de sista turerna är räknade.

Bestämma mig för om jag vill köpa en jungmansskjorta innan butiken stänger

Planera grupparbete om organisation i skolan så att jag inte sitter i slutet av kursen och måste plugga så mycket att jag glömmer av bloggen. Som förra veckan.

Lära mig mer om maritimans fartyg.

Bli bättre på att lägga ut bilder på instagtam.

image

image

Underbar dag!

16/03/2014

Kunde kanske ha varit lite varmare men dagen på piren idag var ganska underbar! Solen sken, vi var 4 pers som jobbade, tjötade och hade de trevligt, det kom totalt 120 glada människor som ville gå guidad tur och alla var intresserade och nöjda! Någon var sugen på att ansöka till etapperna också!

image

Hamnfestivalen ställs in!

10/03/2014

Förra året hade vi öppet för guidade turer under hamnfestivalen och det kom massa folk, vi hade massa andra skutor runt omkring och dagen var totalt lyckad, jag läste just i GP att de tänker ställa in det här året pga för få öglor att förtöja skutorna i! Nästa år kommer inte vi vara med ju! Då ligger vi någonstans i Asien jue!

Länk här

 

 

Två år i rad har Göteborgs hamnfestival hållits. Men i år kommer festivalen med gästande kulturfartyg och skutor att ställas in.

Roger Bodin är ordförande i en intresseförening som har ordnat festivalen tidigare. I föreningen är de flesta av företagen utmed Södra älvstranden medlemmar.

– Det är alltid tråkigt att behöva ställa in ett bra arrangemang, säger han i ett pressmeddelande.

 

Anledningen till att festivalen inte kan hållas i år är att det saknas pengar för att kontrollera förtöjningsöglornas hållfasthet, dessutom är det för få öglor.

– Alla medlemmar i föreningen är rörande överens om att en stor del av hamnfestivalen är att bjuda in skutor som ligger förtöjda utmed kajen, säger Roger Bodin.

Föreningen skickade i december en skriftlig önskan om att Park- och naturförvaltningen skulle kontrollera och förstärka Jussi Björlings kaj nedanför Göteborgsoperan. Men några pengar finns inte för detta under 2014.

Föreningen tar nya tag och hoppas på en hamnfestival med gästande skutor 2015 istället.

Gunilla Grahn-Hinnfors

Det våras för guidning

09/03/2014

Idag har vi haft galet tryck! Redan hemma vid frukosten hade någon skrivit i GP om våra guidade turer och det kanske var därför vi hade så mycket folk. Tänk för tre år sen när vi hade kanske tre till sju pers här på en Guidning, idag fick vi sätta köpstopp på kl 12 guidningen redan 11.45 och lägga två extra turer kl 13, ytterligare en kl 13.40 och nu har vi totalt haft 173 pers ombord idag! Så otroligt att så många är intresserade av skeppet nu! Vi har haft mycket att göra och det är tur att vi var fyra guider här. 😀

image

Ellie och Björn håller mig sällskap medan föreningen Ingo har årsmöte.

Riggedags

06/03/2014

Idag är det ingen vanlig dag,
nej för idag är det skeppets riggedag. Hurra hurra hurra!

image

image

image

Fantastisk dag

04/03/2014

Idag är det semledagen och jag har då inte ätit en enda semla. Därimot har jag guidar idag. Snacka om att det är skillnad på att guida hobbitar och pensionärer. Det första gruppen bestod av 60 elever (hobbitarna) som gick i åk 8,de var i den åldern då jag själv kom över min rädsla för båtar och faktiskt insåg att segling skulle bli en stor del av mitt liv. De tuggade tuggummi, nån lyssnade på musik, de frågade de mest underliga frågor och verkade lagom intresserade, tjejerna hade INTE klätt sig efter väder och stod och frös i sina minimala skinnjackor och vackra små spettsblusar. Jag skrattade mig genom hela guidningen inombords. En av de roligaste frågorna fick jag i slutet (då jag berättat om historian, mina seglingar och den nalkande kinaresan) :
Hur kommer ni till Kina? Jag svarade givet vis att vi seglar dit, tjejen gav ifrån sig ett eftertryckligt jahaaa.
En av killarna ställe sig framför ett kvajlat rep och frågade: Vad är det här? Ett rep svarade jag och fick samma typ av eftertänksamma Jahaa tillbaka.

Nästa Guidning var för en grupp på 50 seniorer, jag hade inte hela gruppen själv, vi var tre guider som jobbade. De skrattade åt mina skämt, frågade en massa relevanta frågor, vägrade gå i land innan alla tagit minst 50 bilder var på mig, skeppet och sig själva med mig och skeppet. De utbrast Ååh på precis rätt ställen och de hade hört uttrycket att man seglar för om masten(!!)

I stora drag hade jag en fantastiskt rolig dag och det blev ju inte sämre för att solen sken och jag är på väg hem till min sjöman för att äta trerätters och spela monopol med vänner. Jag älskar våren!

image

Att skrota ett fartyg

03/03/2014

Många gånger på mina guidningar har jag berättat om att man på 1700-talet skrotade fartyg efter ca 10 år när de inte längre höll för en längre seglats. Man tog då alla bra delar från det gamla fartyget och återanvände det när man byggde det nya. Man gjorde detta för att det var billigare och enklare att bygga nytt än att försöka reparera de gamla. Om någon mot förmodan skulle få för sig att istället reparera det gamla så fick man:

  • Hitta en bra strand med mycket tidvattensskillnader.
  • Köra upp på stranden i full fart med tidvattnet.
  • När tidvattnet sjunkit undan fick man surra fast fartyget och försöka bända över hela skrovet på rätt sida.
  • Sedan fort som satan passa på att göra de reparationer som behövdes innan nästa tidvatten kom in.
  • I nästa tidvatten putta fartyget tillbaka ut i havet.

Inte trodde jag att man använde sig av en liknande stil idag men här kommer något som fick mig att tänka lite.

Om man planerar en resa till Indien är chansen att man stöter på orten Alang näst intill obefintlig, man lär inte ens hitta det på kartan om man inte letar. Alang är en 6 km lång sträcka av mark som en gång var det fattigaste området i hela Indien. Denna bit av den indiska kustlinjen i Gurajat har sedan blivit världens största fartygsskrotningsområde.  Fartygen idag har betydligt längre livslängd än på 1700-talet men fartyg äldre än 30 år är inte längre kommersiellt användbar och därför tas de ur drift för att demonteras. Alang som ligger 298 kilometer nordväst om Bombay fungerar som sista stopp för ungefär hälften av världens maritima fartyg och är bokstavligt talat en ändhållplats och kyrkogård. De som arbetar här använda grundläggande verktyg för att demontera fartyg som har blivit för gamla eller för dyra i drift och underhåll.

Varför välja denna avlägsna plats kanske ni tänker men Alangs läge vid stranden är idealiskt för upphuggning av fartyg. Tidvattnet och den naturliga lutningen på stranden gör det väldigt enkelt att köra upp fartyg där.

Stora lastfartyg kan bestå av 20-40,000 ton stål som går att återanvända. På stranden skrotas de av människor utan skyddskläder,  med flipflops på fötterna och endast med små handverktyg som hjälp. Det är en farlig arbetsplats och enligt en färsk rapport från Sustainalyitics så dog 1000 människor  bara i Bangladesh skeppsskrotarbransch på en 10 års period.

 

Detta är ett riktigt dåligt sätt att skrota fartyg på och det måste få ett slut! I Maersk Line finns en policy för ansvarsfull återvinning av fartyg. Sedan 2006 har man återanvänt 23 fartyg på ett ansvarsfullt sätt som inte inkluderar en så kallad ”strandning”.

Det verkliga svaret på problemet är global reglering som höjer juridiskt acceptabel minimistandard för fartygsåtervinning. Under 2009 antogs Hong Kong -konventionen om säker och miljöriktig fartygsåtervinning. Men under 2013 har endast två länder
efterföljt denna konvention. Hongkongkonventionen är inte perfekt – den förbjuder inte ens strandning utan gör det bara svårare att skrota fartyg på detta sätt . Men det är det bästa vi har, och om den trädde i kraft kan den bli bättre med tiden!

Under de kommande årtiondena kommer stål att bli dyrare vilket innebär att vi måste bli bättre på att återvinna stål.

När fartyg skrotas på stränder är det inte sannolikt att materialen återvinns till sin fulla potential. Om fartyg istället går till bättre återvinningsvarv (liknande de i Kina) blir det en mer hållbar återvinning av stål för användning till att bygga nya fartyg och andra konstruktioner.

 

 

beachingimages (2)Alang shipbreaking 1350392921_alang-bandh

Vill du läsa mer kan du gå in på:

http://science.howstuffworks.com/environmental/green-science/alang-shipyard.htm

http://en.wikipedia.org/wiki/Alang

http://gcaptain.com/cargo-ships-shipbreaking-environmental-impact-jacob-sterling/

 

Ang SOIC

02/03/2014

I veckan fick vi alla mail om att sommarens etapper har ändrats, själva skriver de:

På grund av nya strängare valutautförselregler från kinesiska myndigheter innebär tyvärr att det tar oväntat lång tid för vår kinesiska partner att få godkänt att transferera delar av vår huvudfinansiering till Sverige.

Istället för att vinka av skeppet den 30 Mars som tanken var tidigare kommer hon nu ligga kvar här till söndagen den 4 Maj. Skeppet ska ju fortfarande hinna fram till Kina till nationaldage, så man har fått ställa in en del hamnstopp så Kristiansand, London, Cannes och Genua försvinner.

 

Eftersom jag har sökt de två sista etapperna så kommer jag inte bli berörd av olika nya avgångstider men jag förstår att det är jobbigt för de som ställt in sig på att segla och nu inte kan längre. Men ni får alla tänka på att skeppet kommer vara borta i 7 år! Det innebär att världen inte går under om ni inte kommer med på den första av ett hundratal etapper. 😀

 

Nu ska jag iväg till damen i fråga och guida. 😀

Frivakt

28/02/2014

image

After sail, in between sail, frivakt. Kärt barn har många namn och vi sitter här och skrålar till drunken sailor. Awesome!
Antar att ni, eller de flesta av er har sett nyheten att skeppet inte åker i mads som planerat. Det blir maj istället. Vet ni inte så tar jag det här imorron. Nu har jag varken bekymmer, sorger eller besvär. Jag har frivakt med mina polare!

Lite bilder

24/02/2014

Här är lite bilder från repslageriet på Älvängens Repslagarmuséum där vi var med SOIC förra veckan!

Fotografen är Andrew Hanna från skeppet Kalmar Nyckel. Vill man se mer bilder av bla skeppet kan man klika in på Andrews egna fotosida, här har jag suttit och bläddrat själv ganska länge!

 

1511706_10203496232749079_1370600862_n

1794811_10203496249629501_379447517_n

1800330_10203496226628926_2080319898_n

1900105_10202279895533838_689663640_n

1908230_10203496238429221_1207447056_n

1912137_10202279890813720_1268069638_n

1962885_10202279890093702_2134301488_n

 

Guidning då.

23/02/2014

Guidning på skeppet, idag har vi typ 40 pers. Trevligt att folk vill se skeppet nu innan långresa. 😀 på vägen hem träffad vi (jag och B som jobbade) på två fillurer.

image

image

image