Posts Tagged ‘fatta’

Föreläsning

15/05/2014

Igår var jag på en föreläsning som handlade om att fatta beslut. Jag var ganska besviken för efter en timme och 20 minuter hade föreläsaren inte nämnt någonting som handlade om hur man fattade rätt beslut.  Jag missade de sista 10 minuterna då jag var tvungen att lämna över bilen men jag tvivlar på att föreläsaren han säga något av betydande inom beslutsfattning på de 10 minuterna.

Även om jag var lite kluven över huruvida det var en bra föreläsning eller inte så var jag besviken. Ändå tycker jag att föreläsaren var precis som en inspirerande föreläsare ska vara. Han var lättsam, glad, skämtsam, alla skrattade med jämna mellanrum och man fick några små ”juuuustee” upplevelser.

Hur ska en bra föreläsare vara? Egentligen är det inte så olikt guidningar antar jag?

För övrigt kan jag tala om att jag
Idag har suttit på tåg mellan gbg och varberg ifrån 07.58- 09.57 och nu från 10.03 sitter jag på tåget från kungsbacka och hem till gbg igen, jag kom aldrig till Varberg.  Får se när jag kommer hem idag men mellan 12 och 17 ska jag vara på föreläsning igen. Idag är det fyra olika föreläsare som ska prata om olika saker så risken att jag inte är nöjd efteråt är lite.

Berättar väll mer om föreläsningarna sen! =)

Att fatta besutet

14/03/2014

Det senaste dygnet har jag verkligen funderat mycket på det här med sjunkande fartyg. Vi kan väl alla vara överens om att HMS Bountys kaptenes  avsikt inte var att sänka fartyget men när är fartyget utom all räddning? När ska man överge fartyget? Det måste vara ett av de svåraste besluten att fatta.

Någon som ändå fattade beslutet, och inte en minut försent är Niklas Carlberg och Karin Wiger ombord på Bullen. Jag blev minst sagt berörd när jag som vanligt klickade in på Mary af Rövarhamn (en blogg som alltid gör mig glad) och fick läsa om de 8 svåra dygnen på Bullen innan beslutet fattades. Här nedan följer en text direkt från Bullns blogg.

The Journey

4972369-BJdY0

Segling mellan den 1 och den 10 mars 2014 .

1/3 allt tuffar på bra. Både Karin och jag upplever lite sjösjuka som håller i sig till dagen efter. Stökiga och obekväma vågor första 4-5 timmarna tills vi kommer ut på djupare vatten.

2/3 bra väder enligt prognos, bra segling. Niklas sjösjuka släpper.

3/3 upptäcker en del vatten i kölsvinet som vi pumpar ut. Ca 40 slag. Karins sjösjuka släpper. Under natten till 4/3 kommer en storm/kulingby med vindar upp mot 20 m/s. Vi tar ner det revade storseglet helt och byter kryssfock till stormfock.

4/3 nattens oväder går över efter ett par timmar och blir sen fin segling. Läckaget fortsätter. Ca 40 slag var 5:e timme. Mycket svårt att hitta läckage. Niklas lagar köttfärssås med rigatoni som får tummen upp av övriga på båten.

5/3 ytterligare ett par vindskiften och en del intensiva regnområden. Läckage ”upptäckt”. Där propelleraxeln går igenom skrovet sitter en plastad kon in över axeln som är en del av skrovet. Det kommer vatten från hela konen som om det vore sprickor i den. Det här är under/bakom motorn och inte helt lätt att komma åt bra för inspektion under gång.

6/3 läckaget ökar. Ca 50 slag var annan timme nu. Det blåser upp mer och mer, helt till skillnad från väderrapporterna. Vi har nu en konstant grundvind på ca 16-17m/s. Utöver det har vi regelbundna toppar på uppåt 20m/s. Våglängden är uppe i ca 3-4m. Det kommer ett par intensiva regn under kvällen och natten. Vi seglar båten på endast stormfock. Båten går dock bra i vattnet och seglar fint.

7/3 läckaget ökar mer. Ca 100 slag per timme. Den första länspumpen ger upp. Gummibälgen spricker. ”Inomhuspumpen” går fortsatt bra. Vindarna ökar lite, det är dock inte byigt. Konstanta vinden ligger vi 17-20m/s. Vi lyckas faktiskt värma ravioli till kvällen! Våghöjden har ökat, nu är det ca 5-6m. I princip varenda vågtopp har skum på sig och vi ser regelbundet stora vågor som bryter runt omkring oss.

8/3 läckaget ökar. Vi tar nu in mer vatten än vad vi får ut. Båten börjar kännas lite tyngre i vattnet nu efter många hundra liter vatten som runnit in. Vi är nu ganska trötta efter två stormiga nätter utan sömn. Vinden ligger kvar på konstanta 17-20m/s, vågorna har byggt på ytterligare, 6-8m. Vi är osäkra på om vi klarar oss till Bermuda innan båten har tagit in för mycket vatten.
På eftermiddagen bestämmer vi oss för att larma baserat på:

  • Vattnet står nu över durken inne i båten och stiger.
  • Vinden verkar inte avta, snarare öka
  • Vågorna bygger dessutom hela tiden.

Snart kommer natten och vi oroar oss för att behöva överge en båt som går under när den blir för vattenfylld mitt i natten. Vi startar vår EPIRP samt trycker på distress-knappen på vhf-radion strax innan 15-tiden.
Efter ett tag blir vi kontaktade av ”Crown Sapphire” ett Panama-flaggat lastfartyg. Vi byter positioner och gissar att dom är hos oss om dryga timmen. Kaptenen har även varit i kontakt med US Coast guard, search&rescue i Norfolk som har uppfattat nödanropet från IPIRB:en. Dom har en helikopter och en C130:a som är redo att lyfta. Dock måste helikoptern flyga förbi oss och tanka på Bermuda för att sen komma tillbaka och plocka upp oss, då från livflotte. Det var drygt 1000 sjömil enkel väg att flyga för helikoptern. Det skulle vara kolmörk ute med flera timmars marginal vilket gjorde att vi höll tummarna för Crown Sapphire. Efter en dryg timme när Sapphire kommer lägger hon sig med sin styrbord sida mot oss. Det är ett svall på ca 7-8 meter med aggressiva vågor just nu och en vind på 18-21 m/s. Vi driver dessutom ifrån det gigantiska lastfartyget. Vi kommer fram till att om Sapphire ligger kvar så navigerar vi runt till babords sida där vi hamnar lite i lä och slipper de aggressivaste vågorna. Här driver vi dock in lastfartygets sida istället för ifrån och vi har kvar havssvallet som tar oss 7-8 meter upp och ner längst Sapphires babordssida. Det är en uppenbart farlig situation men känns som det bästa alternativet.
Vi lyckas förankra oss med en tamp akterut och en förut så att vi inte rör oss så mycket i sidled utan mest åker våldsam hiss upp och ner längst fartygssidan. Jag får ner en tamp från däck som jag knyter fast en väska i där vi packat ner pass, plånböcker, och det viktigaste. Det går rimligt smidigt att få upp väskan. Längst friborden på lastfartyget har besättningen hängt ut ett stort lastnät, modell större. Vi åker upp och ner längst fartygssidan, när vi är som högst når vi nästan översta metern på lastnätet. Karin tar ett initiativ efter att ha känt av hur båtarna rör sig och tar tag i nätet när vi är på toppen av ett svall. Hon hänger kvar och det verkar funka. Jag åker ner 7-8 meter(på ca 2sek) och vänder uppåt igen, jag får en otrevlig känsla av att vi kommer åka upp en meter högre denna gång. Bullen med mig på närmar sig lastnätet och Karin otäckt fort. Jag hukar mig längst ut på fribordet längst med sidan på lastfartyget och förbereder mig. Tänker är att det är bättre om det är jag som trycker upp Karin än om någon del av segelbåten gör det.
Mycket riktigt så kommer vi nästan en meter till upp längst sidan på lastfartyget och jag mosar nu upp Karin sista meter som klarar sig med lite hård Niklaskontakt men slipper kontakt med något annat. Efter att sett att Karin är uppe vid toppen på nätet och blivit fångad av lastfartygets besättning suger jag själv tag i lastnätet på nästa topp och klättrar för livet… Kan man väl säga.
Sista titten jag tog in in ruffen på Bullen stod vattnet upp till sofforna i salongen.
Väl uppe på däck på Crown Sapphire så konstaterade vi att det hade börjat skymma rejält. Hela räddningsaktionen från att Crown Sapphire kom till vår position tog ca 45 minuter. Det kändes som knappt 10.
Kaptenen på Sapphire, en underbar indier som heter Vijay, bekräftade aktuell vind; ”around 40 knots and gusting a little bit more…”

9/3 Dagen efter sitter vi på Crown Sapphire och är på väg till Philadelphia med 310000 kartonger päron från Argentina. Kaptenen kommer och frågar mig om vi haft kontakt med någon annan segelbåt sista dagarna som också varit på väg till Bermuda. Det är en amerikansk segelbåt som larmat under natten från ca 15 sjömil väster om Bermuda som nu saknas helt. Bermuda var nu också officiellt stängd för infart av all sjötrafik på grund av den mycket svåra stormen och den svåra inseglingen.

10/3 Andra morgonen vi vaknar upp på Crown Sapphire. Igår kväll var det fest med kaptenen och besättningen. Det är förutom oss 22 glada sjömän på den här båten. Kaptenen är från Indien de flesta andra på bryggan och i maskinrummet är från Ryssland och Ukraina. De två glada kockarna är från Filippinerna, likaså de flesta på däck. Alla är superglada och snälla och man märker tydligt vilken bra stämning det är på den här båten. Vi har fått en guidad rundtur på båten. Nu vet vi allt om hur en kylbåt som transporterar frukt fungerar och hur många mekaniker man kan få in i en av cylindrarna på fartygets motor…
Runt åttatiden på morgonen lokal tid slutar EPIRB:en sända. Vi lämnade den kvar i segelbåten då vi hade lite annat att tänka på när vi lämnade den. Antingen har den fastnat i båten när den sjunkit eller så har batterierna tagit slut. Vi vet inte vilket. En EPIRB ska kunna sända i minst 96 timmar och nu hade det bara gått ca 42 timmar.

 

4951173-ydyFA