Inspiration

Så nu har jag varit på jobbintervju på Maritiman, jag är redan smått kär! Vem vill inte stå på Fladens däck och berätta om tiden då sjömännen stod i fören och spanade efter fyrskepp istället för att stå och glo i det elektroniska sjökortet?!

Jag hittade en superskön dagbok från en nypåmönstrad fyrvaktare  som jag vill dela med mig av.

29 AUGUSTI 1949 – ETT HÄRLIGT LIV
Sensommarsolen tvingar oss till dopp i Östersjöns svalkande blöta. Havet ligger lika stilla som en spegel och Ölands södra udde syns klart och tydligt. Att dessa farvatten skulle vara riskfulla känns i dag mycket främmande. Men att döma av första fyrvaktare Larssons historier bör jag betrakta området med största respekt. Larsson har tjänstgjort ombord i snart 20 år och vet vad han talar om. Jag gillar att lyssna på hans historier.

4 SEPTEMBER 1949 – TYSTNADEN
Tjockan svepte i natt in oss i sitt dunbolster. När står jag i aktern kan jag knappt se fören. Det känns som om jag stoppat huvudet i en tunna bomull – tystnaden får det att krypa innanför huden. Jag försöker förgäves att bli kvitt oron om att vi kan bli påseglade. Vid lunch beordrade fyrmästare Jansson att vi skulle göra mistluren klar. Jag är spänd.

7 SEPTEMBER 1949 – OLJUD
Ögonlockarna känns tunga som bly. Mistluren driver mig till vansinne med sitt oavbrutna tjut dag som natt. Jag saknar tystnaden. De övriga sju ombord verkar inte bry sig nämnvärt om oljudet. Hur kan de finna ro? Den enda trösten är Lotsverkets penningkompensation för det obekväma förhållandet som mistluren skapar. Obekvämt är dock en underdrift av rang.

14 SEPTEMBER 1949 – UR ASKAN I ELDEN
När den plötsliga höststormen slet bort det ogenomträngliga diset jublade jag inombords. Jag skulle få sova igen. Men överhandsvädret får nu båten att slita i det 1400 kg tunga skålankaret och skeppet rycker likt en ilsken hund som kämpar för att komma loss. Det kastar runt oss som vi vore tändstickor i en liten ask. Den enda ombord som äter är fyrmästare Jansson. Han ser ut att njuta av sin lövbiff som han sväljer ner med saften från grape. Han ler. Jag mår illa.

24 SEPTEMBER 1949 – HERMODS OCH SMÅLANDS-SIGGE
För första gången, sedan jag för en månad sedan mönstrade på, har jag äntligen fått tillfällighet att ta mig an den Hermodskurs jag anmält mig till. Jag hoppas verkligen att det kommer fler tillfällen, annars kommer kursen bli ogjord. Jag har även blivit god vän med fyrvaktare Hjalmarsson från Småland. Han heter Sigge och kan inte simma. Egendomligt.

3 OKTOBER 1949 – PROVIANTRESA
Vädret är gynnsamt och fyrmästaren har beordrat att en proviantresa måste göras. Besättning är hoppfull, men endast två personer kommer att göra resan. Jag hoppas verkligen att det blir jag. Det hade varit alla tiders att få stå med bägge fötterna på fastlandet, om så bara för några timmar. Visst trivs jag här ute men det blir lätt enformigt och det är ju nästan tre veckor kvar tills jag får komma hem.

4 OKTOBER 1949 – ETT BAKSLAG
Förste fyrvaktare Larsson och stewart Andersson styrde i förmiddags in mot Karlskrona. En besvikelse förstås, men jag fick Larsson att lova mig att ta med en god bok och kanske en flaska eller två. Han skulle se vad han kunde göra. Jag håller tummarna – mest på flaskan såklart.

25 OKTOBER 1949 – HÖSTSTORMAR OCH UTKIK
Det stormar. I min lilla hytt är allt fastsurrat, även mina skor. När jag ska uträtta mina behov måste jag hålla i mig med bägge händerna i skotten för att inte tappa balansen. Jag är inte längre sjösjuk men känner vördnad inför havets krafter när jag går vakt och håller utkik. Trots att vinden tilltagit rycker det inte fullt så mycket i skeppet längre. Det är nästan som att skrovet till slut gett med sig.

27 OKTOBER 1949 – KATASTROF
Kättingbrott! Kättingbrott! Vi driver vind för våg. Jag vaknar med ett ryck. Vad i all sin dar händer. Jag möter fyrmästaren som ser ut som om han mött den onde själv. Han går med bestämda steg mot ankarspelet och blir stående med uppspärrade ögon. Det ofattbara har inträffat. Kättingen har gett efter för vädrets makter och gjort sig fri från det tunga ankaret. Alle man samlas i fyrmästarens hytt och allvaret syns i besättningens ansikten.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: